Ordförande har ordet
Vad kan ett otidsenligt uniformsreglemente ha för samband med diskrimineringslagstiftningen och profilering i HBTQ-frågor (d.v.s. frågor för homo-, bi-, trans- och queerpersoners likaberättigande)? Inget alls, trodde jag förut. Tills nu. När sommaren nu har passerat tittar vi tillbaka på en sommar som har varit lite kallare än vanligt. Och tur är väl det, då varma tåg utan ventilation inte är en favorit. Den empati för kunderna och den frustration över vår arbetsmiljö som infinner sig är tråkiga upplevelser när svetten börjar rinna nerför pannan och längs ryggen innanför både skjorta och väst. Vi är nog många som i synnerhet då har önskat en svalare uniform eller ett generellt sett mer flexibelt och tidsenligt uniformsreglemente som vid sidan om långbyxor även tillåter shorts för somliga på samma sätt som kjol tillåts för andra. Jag har ofta funderat på detta själv och mer på sistone.
När företaget aviserade att de skulle delta i årets parad under Stockholm Pride så signalerar inte bara det ett tydligt och välkommet ställningstagande i HBTQ-frågor, utan går även i linje med den nolltolerans företaget sedan tidigare antagit i fråga om mobbing och sexuella trakasserier. Företagets reklamfilm "
Pelle-Pias resa", som lanserades innan sommaren, skildrar SJs nya kommunikationskoncept. Ett koncept som berör oss anställda internt såväl som externt ut mot kund. Reklamfilmen är en berättelse om en personlig resa där en manligt uppfattad person kliver ombord på ett tåg och under resans gång gör sig i ordning för att slutligen kliva av tåget i klänning, örhängen och nagellack som kvinnligt uppfattad person. En varm film med ett betydelsefullt budskap från vår arbetsgivare om rätten att få vara vem en vill vara utan att någon annan bestämmer detta. Och utan att behöva känna sig begränsad till normer som förutsätter att en ska vara eller klä sig på ett visst sätt eller behöva utsättas för mobbing och trakasserier om detta socialt konstruerade mönster bryts. För att uppfattas som en schysst och inkluderande arbetsplats har vi internt via utbildning uppmärksammats i att det finns mer än "mina damer och herrar" i den samtid vi lever och arbetar i som vi bör ha med oss i våra utrop. Vissa är antingen det ena eller det andra. Medan andra är ingetdera. För kön kan vara både och, i mer eller mindre grad, antingen samtidigt eller omväxlande. Medan andra uppfattar sig som ingetdera. För idag är kön mer än bara biologiskt (genitaliers utseende och därav skägg eller bröst). Det kan t.ex. vara juridiskt kön (personnummer eller könsbeteckning i passet), socialt kön (hur en uppfattas av andra än en själv) eller mentalt kön (vad en själv definierar sig som). För vissa så samstämmer dessa kön med varandra, medan för andra så samstämmer inte alla (vilket är synonymt för transpersoner). Vi kan ha många åsikter om vad kön är för något, men det centrala i budskapet är ändå det viktiga: Vem du än är och vart du än ska under välkomnande och inkluderande former. Hatten av för detta! Men hur omsätts då detta normbrytande tänk i praktiken internt för oss anställda?
Tyvärr inte mycket. Det var mycket därför jag bestämde mig för att delta tillsammans med SJ i årets prideparad under min lediga dag. Inte för att jag är nöjd med företagets HBTQ-inställning, utan för att markera att den kan bli bättre utifrån uniformsreglementets aspekt som fortfarande är otidsenligt, såväl praktiskt som ur HBTQ-synpunkt. Jag valde därför att delta i paraden iklädd kjol, strumpbyxor och pumps på nederdelen och med den "manliga" delen av uniformen på ovandelen. Det är väl inget konstigt med det? tänkte jag som för övrigt hade sanktionerat detta inför dagen i fråga. Jag bär ju bara kläder som alla ur vår yrkesgrupp till vardags bär på jobbet. Precis som att Pelle-Pia i företagets reklamfilm bär kläder som alla till vardags bär och att det inte är något konstigt utan välkomnas. Dessutom upplevde jag det svalare nertill, trots strumpbyxorna jag bar. Ett svalare alternativ jag saknar i uniformsreglementet till byxor under varma somrar. Men tyvärr begränsar vårt otidsenliga uniformsreglemente oss att få kunna vara den vi må tänkas vara. Med kluvna budskap välkomnas resenärer på ett inkluderande sätt att få möjlighet att vara den de vill vara, men detsamma gäller tyvärr inte för oss anställda. Utifrån uniformsreglementet bestäms vårt kön av någon annan än oss själva och vi ses strikt som det ena eller det andra. Man eller kvinna. Byxa eller kjol. Det finns inget mitt emellan eller både och. Punkt!
Dessutom har företaget marknadsfört sig inför pridefestivaler i Mälardalen med att erbjuda "res 2, betala för 1" om resenärerna ifråga till ombordpersonalen säger sig åka till en sådan festival. Detta är ju fullkomligt galet. Det är inte helt lätt för en främmande resenär att i ett fullsatt tåg som ofta har fler öron än ombordpersonalens tala om vart en är på väg när en kanske befinner sig i olika faser i den känsliga "komma-ut-processen” med skuld- och skamkänslor. HBTQ-personer har blivit misshandlade för mindre. Tanken med erbjudandet är god, men helt förkastlig! Att behöva "outa" sig (d.v.s. ofrivilligt "komma ut") på detta sätt tillhör verkligen inte samtidens välkomnande och inkluderande förhållningssätt. Istället bör alla - oavsett vem du än är eller vart du än ska - automatiskt få ta del av detta fantastiska erbjudande.
För att detta kommunikationskoncept inte ska uppfattas strikt som en konkurrensfördel i jakten på kunders pengar utan istället uppfattas som ett genuint förhållningssätt på alla plan vore det tidsenligt att vi anställda kan få vara den en kan tänkas vara. Och på så sätt även förekomma framtida eventuella diskrimineringsärenden på grund av könsöverskridande identitet och uttryck. Genom att våga ta detta steg och göra uniformsreglementet könsneutralt och även möjliggöra shorts för de som önskar samt ekonomiskt betala kollegors utlägg för strumpbyxor så hålls jämna steg med samtiden eller rentav försöka ligga steget före alla andra i resebranschen. Vill SJ med trovärdighet delta även fortsättningsvis i prideparader så vore det önskvärt med en sådan revidering av uniformsreglementet för att spegla samtiden. Nästa år har jag återigen för avsikt att i kjol närvara och ser då fram emot att se fler personer i högre chefsställning där eftersom det var så glest av dom i år. Valet av att på alla plan vara välkomnande och inkluderande är faktiskt ganska enkelt: Att vara eller att inte vara...
---------------------
Av:
Elias Cataño
Ordförande
Seko Sektion Åkande
---------------------
Har du missat (i)nfobrevet?
Se
(i)nfobrev sep/okt i helhet
här [pdf-fil].
Informationskanaler:
Arbetsplatsen: Infotavla på "49:an"
Mail: medlem.akande(a)klubbsjtrafik.se
Facebook: facebook.com/sekosektionakande