Det finns ett arabiskt ordspråk som lyder: "En bra lögn kan gå från Bagdad till Konstantinopel medans sanningen letar efter sina sandaler."
Varför skriver vi då detta? Jo, för att det nu sprids en massa "sanningar" på företaget med nära ljusets hastighet. Det verkar vara så att man kan presenterar "sanningar" på väldigt olika sätt. Att vara selektiv med sanningen kanske inte är en direkt lögn, men det ligger inte långt därifrån.
SJ AB presenterar för tillfället en del "sanningar" om vad som hänt i tågtjänstförhandlingarna som är rätt främmande för de som satt med i dessa förhandlingar. Det faller sig rätt självklart att SJ AB vill ge sin bild av vad som hänt, men det blir lite väl magstarkt när man målar ut sig som den evige välvillige som bara erbjuder en framsträckt hand, och som det elaka SEKO slår undan i förakt. Vi vill därför erbjuda en lite mer balanserad bild, mer av "vår" bild av vad som nu pågår på företaget.
Det hela började vid förra årets (2009/2010) tågtjänstförhandlingar. Det gick i stort sett till så att SJ AB kom in på förhandlingen och ville att SEKO skulle skriva på en "blank check". De ville att vi skulle gå med på massa avsteg utan att få se på turupplägg, eller ens någon diskussion om begränsningar. Vi sa då att vi var beredda att diskutera detta men då ville vi se hur uppläggen skulle bli, samt att vi ville diskutera en del andra saker vi tyckte var viktigt. SJ blev då väldigt irriterade och meddelade att de skulle rita allt avstegsfritt 2010.
Under 2010 försökte sedan bl a få till en lösning när det gällde att byta kvartstid mot en timmes obetalt uppehåll per dag. Detta var ett yrkande från SEKO under avtalsförhandlingarna. SJ försökte under dessa förhandlingar skjuta in fler och fler krav på vad de ville ha för att gå med på detta. Det var allt från att vi inte skulle få några hotellrum på raster under tre timmar, till att vi skulle gå med på kraftiga avsteg från kollektivavtalet på ett flertal sträckor. Till slut blev alla krav från företaget för mycket, och ingen uppgörelse kunde göras.
Direkt efter att förhandlingarna om kvartstiden strandat skickade företaget ut en ny kallelse till förhandlingar om avsteg från kollektivavtalet. Vi var mycket fundersamma till varför de ville diskutera denna fråga igen då vi trodde den "dött" med kvartstidsfrågan bara några dagar tidigare, men eftersom vi alltid är villiga att försöka hitta lösningar som gagnar båda parter så kände vi att det kanske fanns en möjlighet här.
På förhandlingen presenterade företaget igen de stora avsteg de vill ha från avtalet, och vi förklarade oss villiga att diskutera dessa så länge SJ AB var villiga att diskutera de yrkanden vi hade kvar sen avtalsförhandlingarna. Dessa yrkanden har bl a att göra med att vi vill ha en begränsning av tidig tjänst som går ut på att om du t ex börjar före fem på morgonen så skall du sluta före tolv på dagen. De exakta tiderna blir naturligtvis en förhandlingsfråga. Ett annat yrkande vi också har kvar är en begränsning när du kan sluta innan fridag, t ex senast sju på kvällen dagen innan. Som det är nu finns det stationer där man slutar vid elva på kvällen innan ledig helg, vilket vi ser som helt oacceptabelt.
Vid förhandlingsbordet vill båda parter få så mycket ut av förhandlingarna som möjligt. Förhandlingar kan vara långt från rationella och sakliga, utan ofta är det mer att likna vid ett spel mellan parterna. Detta spel fortgår i förhandlingsrummet mellan förhandlingsparterna. Det är inget konstigt eller fel med det, utan det är så det går till. När förhandlingarna är över avslutas spelet och resultatet presenteras.
Under och efter förhandlingarna har spelet pågått även utanför förhandlingsrummet. SJ respekterar inte att SEKO företräder sina medlemmar, utan vill försöka att påverka förhandlingarna genom att gå ut med osaklig information till SEKO:s medlemmar. Detta har gjorts på olika sätt, i bloggform, på arbetsplatsträffar mm.
Här hamnar SEKO i en svår situation. Valet blir att spela med i spelet utanför förhandlingsrummet eller att låta SJ fritt sprida osaklig information. Dessvärre har vi inget annat val än att bemöta SJ:s i grunden osakliga påståenden och därmed går spelet vidare.
Tänk nu på följande! Varför är SJ så ivriga med att påpeka att vi följer lag och avtal – det är väl ändå bara bra att vi håller oss till svenskt lagstiftning. Vad det handlar om är att SJ vill ha avsteg för att tjäna pengar, stora pengar, pengar som ni betalar genom uteblivna betalda raster, genom mer arbete till lägre kostnad.
Vill SJ AB tjäna/spara en massa pengar så skall naturligtvis de anställda få del av dessa pengar. Kanske inte bara i prasslande sedlar, men i en förbättrad arbetsmiljö, förbättrade turlistor och förbättrade arbetstider. Det är det SEKO värnar om i förhandlingarna. Normalt försöker parterna ge och ta så att båda tjänar på en överenskommelse. SJ vill dock inte dela med sig. När SJ inte vill dela med sig, så blir det ingen överenskommelse. SEKO är skyldiga sina medlemmar att göra ett så bra resultat som möjligt, även om detta innebär att det kan bli problem på vägen fram till ett bra resultat. Problemen vi ser är att SJ medvetet gör turlistor så att SEKO:s medlemmar får så besvärligt som möjligt. Långa arbetsperioder, långa överliggningar, långa obetalda raster gör det besvärligt för personalen med att kombinera arbete med fritid, föräldraskap, socialt liv mm.
Ett förhållandevis litet antal anställda hoppar på SJs information. Ofta rör det sig om anställda som inte ens är medlemmar i SEKO. För SJ gör dessa personer stor nytta. Det skapar oro. Vad är sant och vad är falskt, frågar man sig. Det är inte konstigt eftersom SJ ger en helt annan bild av förhandlingarna än vad SEKO gör. Samtidigt håller SJ fast vid att rita besvärliga turer. Trycket på att SEKO ska ge efter stiger, alltmedan chefer på SJ hoppas på att SEKO ska ge efter.
I somras sa SJ: Nu är det sista chansen för avstegsförhandlingar för 2011. Det blev ingen överenskommel-se, men det blev heller inte sista chansen. Under hösten kom SJ tillbaka och ville förhandla. Fortsatt ville SJ inte dela med sig av vinsterna, så det blev ingen överenskommelse. I julveckan gjorde SJ ett desperat försök i frågan. Under januari, februari och mars har det pågått förhandlingar. Sista chansen, SJ vill inte dela med sig, ingen överenskommelse och ny förhandling med samma resultat. Nya osakliga uttalanden på blogg och arbetsplatsträffar för att pressa SEKO.
Hela spelet SJ satt igång pågår allt medan de anställda får ta stryk i form av onödigt dåliga turlistor. Frågan är: Ska SEKO skapa resultat för sina medlemmar, eller i SJs resultaträkning?
SJ AB kan naturligtvis rätta till detta precis när man vill, men vill man?
Företaget leder och fördelar arbetet, de äger så att säga möjligheterna till lösning. De kan när som helst lösa den uppkomna situationen, bara viljan finns. Det finns tusen lösningar på alla problem vi ser, men det verkar som det enda SJ AB är intresserade av är de lösningar som inte kostar några pengar, och de lösningar företaget tjänar på.
Att företagets representanter i ledningen nu försöker påskina att det skulle vara SEKO fel att allt inte är som det borde på företaget är inte bara barnsligt, det är intellektuellt ohederligt. SEKO värnar endast sina medlemmars intressen, SEKO leder inte SJ AB. Ledningen för SJ AB får ta ansvar för hur företaget fungerar och hur personalen mår, för det är endast ledningen som när som helst kan rätta till problemen.
/ Styrelsen SEKO SJ
Inlägg
