Detta är ett inlägg vi som SJs största fackförening aldrig hoppades på att få skriva. Men tyvärr och på förekommen anledning vill vi nu berätta om att aldrig förr har så vackra ord betytt så lite. Det handlar om SJs - vår arbetsgivares - syn på oss anställda när våra kroppar inte orkar hålla jämna steg med ett allt tyngre arbetsliv och synen på gällande lagar och regler när vi, när vi är som minst, behöver det som allra mest.
Att vara förtroendevald innebär ett stort ansvar och är både kul, spännande och lärorikt. Men det innebär också mycket ansträngningar och frustration över att inte alla gånger lyckas åstadkomma tillräckligt snabba eller tillräckligt bra resultat som vi gärna har ambitionen av. Vi är också införstådda med att vi förtroendevalda har vår roll att spela och att vår arbetsgivare har sin roll. I våra roller må vi tycka olika och vi har att respektera varandras åsikter i kontakten sinsemellan. Konstigt vore det väl annars. Många års facklig kamp har gett oss de lagar och regler som vi nu har och som bestämmer hur och på vilket sätt vi kommunicerar med varandra samt för att förhindra osakligheter och godtycke, vilket kan vara av yttersta vikt och nödvändighet när åsikterna helt går isär. Oavsett hur vi må tycka så har vi dessa lagstadgade spelregler att förhålla oss till. Ofta till förmån för de som inte alltid kan hävda sin rätt ensamt. Under lång tid tid har företaget lanserat och förkunnat våra värdeord både internt och externt. Dessa värdeord ska genomsyra all kontakt mellan anställda och ut till kunder. Vi ska agera enkelt, pålitligt, mänskligt och härligt för att SJ ska uppfattas som ett företag att lita på och längta till. Men igår den 2 november fick vi en känsla av att dessa spelregler och värdeord helt sattes ur spel av vår arbetsgivare som agerar raka motsatsen till allt det där vackra som man annars vill ge sken av. Och det gör oss oerhört ledsna och besvikna, vilket vi med detta inlägg vill ge uttryck för och informera medlemmar om.
Vi fick nämligen igår en oroväckande rapport från två skyddsombud som har närvarat på ett rehabmöte som arbetsgivaren har kallat till. Ett rehabmöte som tydligt i sin kallelse hade syftet att utvärdera en kollegas arbetsträning i en annan verksamhet än den som kollegan tillika förtroendevald är anställd i. Knappt hinner rehabmötet börja förrän arbetsgivaren kort genom personalavdelningens representant informerar att man tillsammans med lokala och berörda chefer har utvärderat kollegans arbetsträning och kommit fram till att personliga skäl föreligger till ett varsel om uppsägning. I samband med detta överlämnar personalavdelningens representant ett skriftligt varsel om uppsägning och informerar kollegan och dennes två närvarande skyddsombud att kollegan inom två veckor kan begära överläggning om så önskas samt ber om en underskrift på att man har mottagit varslet i fackföreningens namn.
De två skyddsombuden frågar arbetsgivaren om inte syftet med mötet var att göra en gemensam utvärdering av kollegans arbetsträning, såsom deras egen skriftliga kallelse tydligt gjorde gällande och som tidigare har utlovats men aldrig blivit av. Arbetsgivaren svarar inte bara med att man har gjort en alldeles egen utvärdering på sin egen kammare, utan bekräftar även för skyddsombuden att vare sig kollegan eller dennes skyddsombud fått i förhand veta något om arbetsgivarens egna utvärderingsmöte lika lite som låtit dessa vara involverade för att kunna bemöta de påståenden och uppfattningar som utgör de personliga skälen. Något som för övrigt aldrig redovisades i detalj under gårdagens möte. Båda skyddsombuden och kollegan begärde flera gånger under mötet att få en redogörelse av den av arbetsgivaren gjorda utvärdering som ansågs vara skälen till varslet, men helt förgäves. Det ironiska i situationen var att kollegan och dennes skyddsombud förvägrades denna utvärdering på ett möte som arbetsgivaren själv hade kallat till med arbetsgivarens tydligt formulerade syfte - nämligen att utvärdera arbetsträningen. Detta trots att arbetsgivarens skriftliga varsel om uppsägning även tydligt föreskriver att en presentation av de personliga skälen ska göras av arbetsgivaren på begäran. Kollegan begärde detta flera gånger, såväl som skyddsombuden med stöd av lagen, men tyvärr för döva öron och ingen förståelse. När skyddsombuden frågar varför mötet har ett annat syfte än det som arbetsgivaren själv har kallat till väljer arbetsgivaren att besvara med tystnad och nonchalans. Man rycker helt sonika på axlarna och beklagar det inträffade och väljer att inte svara på fler frågor utan hänvisar till den överläggning som kollegan med sin fackförening har rätt att begära.
Att SJs personalavdelning med uttalad spetskompetens i både arbetsmiljö- och arbetsrätt väljer att hantera rehabärenden på detta sätt är högst oroväckande och illavarslande. Vår arbetsgivare har alltså tagit sig rätten att ensamt på sin kammare utvärdera livsavgörande arbetsträningar utan att informera vare sig berörd kollega eller dennes företrädare. Arbetsgivarens allenarådande uppfattningar och åsikter står på detta sätt helt oemotsagda när arbetstagarnas och de förtroendevaldas vilja att påverka tystas. Genom att göra såhär kan SJ i framtiden inte bara komma att hindra sina anställda och deras företrädare en möjlighet till påverkan, utan även omöjliggöra samverkan kring rehabiliterings- och arbetsanpassningsåtgärder för anställdas återgång i arbete, vilket klart strider mot gällande lagar och föreskrifter. Skyddsombuden har nu vidtalat VDn och högre chefer samt vår företagscentrala fackförening, fackförbund såväl som huvudskyddsombuden om det inträffade, så får vidare hantering utgå därifrån med uppmaning att göra om och göra rätt. Det blev dock tydligt under gårdagens rehabmöte att SJ inte ser människan i varje anställd eller respekterar förtroendevalda och deras lagstadgade rätt till information. Men den tydligaste upplevelsen av allt är nog ändå tyvärr att SJs värdeord i praktiken med detta agerande inte är annat än värdemord...
// Styrelsen för
Seko Sektion Åkande
Inlägg
